förbättredagarframåt

 

Våren är på intåg.

Videkissarnas mjuka strån påminner lövträden om att det är dags att förälska sig på nytt. Sprid era sporer och för era gener vidare. Låt det gula molnet som kommer med pollen skingra sig över hela världen.

  Gula tussilago dyker upp i varje dike för att visa sitt ansike och le mot solen. Det är dags att återigen pryda platser vi annars glömmer bort. Låt världen se att det finns färg mitt bland oss, där vi nyss bara såg i gråskala.

   Våren tvekar inte. Den kommer inte "kanske" tillbaka. Med samma övertygelse som varje år börjar den röja undan vintern och få oss att glömma allt som någonsin fått oss att huttra. Kölden kommer att sluta vara anledningen till att kroppen domnar bort. När vi nästa gång får sockerdricka och känner hur kroppen bedövas är det istället för att pirret i magen blivit starkare än alla andra emotionella upplevelser.

 

 

//ikväll känns det verkligen som att det rinner bokstäver i mina ådror istället för blod. Konsonanter, vokaler, gemener och versaler tumlar runt och producerar ord när de når den högra kammaren i hjärtat som sedan bildar meningar med hjälp av lungornas syresättning. Sedan andas jag ut alla rader tillsammans med koldioxid.

 

mvh mig själv